Nån av er kanske känner mig som en del av duon Peyman och Matilda, eller Nomad’s Trails på sociala medier där vi delar med oss av våra cykeläventyr världen över. Men det ni kanske inte visste om mig är att jag har ett förflutet i FSS, och väldigt mycket att tacka skolungdomsförbundet för.
Genom FSS växte min vilja att se och förstå världen, och tack vare det ansvar och förtroende jag fick redan som ganska ung växte mitt självförtroende och jag vågade ta mig an större projekt.
Jag är så glad att se att både aktivismen och det politiska intresset har fått ett uppsving bland unga – när jag själv var aktiv i FSS låg samhället nämligen i en svacka på den punkten. Min uppgift först som vice ordförande och sedan som verksamhetsledare blev bland annat att åka runt i skolorna och gräva fram samhällsintresset bland elever och studerande. För jag är övertygad om att det alltid finns där, även om alla kanske inte skulle använda just det ordet själva.
I en yrkesskola till exempel var studerandena uppgivna för att deras rektor flyttat rökrutan till ett ställe de tyckte var onödigt långt borta och krångligt att ta sig till. (Jo, det här var för länge sedan när många unga ännu rökte.) Så var skulle ni vilja ha rökrutan då? undrade jag. Och vips hade de jag uppfattat som de minst motiverade studerandena slagit in en helt ny växel och på ett ögonblick sökt reda på en karta på kommunens hemsida för att kontrollera var skolgårdsgränsen faktiskt gick, och var man då kunde placera en ny rökruta. Gruppen författade ett vänligt men bestämt brev till rektorn där man motiverade sitt förslag, och jag hoppas att studerandena förstod vad som hade hänt: De hade lyckats vända uppgivenheten till motivation, och gjort en insats för att föra fram sin åsikt på ett konstruktivt sätt för att få till stånd förändring. Och viktigast av allt: deras åsikt och erfarenhet var värdefull.
Idag glädjer det mig att se att aktivismen ligger på en helt annan nivå än för tio år sedan. Unga marscherar och demonstrerar mot ett tyvärr väldigt konkret och reellt hot: klimatförändring och miljöförstöring. För ett hållbart och jämlikt samhälle, för att vi ska kunna andas frisk luft och ha rent dricksvatten också i framtiden. För att minimera naturkatastrofer och den förödelse som klimatförändringen tyvärr redan börjat hämta med sig. Det pågår ständiga diskussioner om rasism, sexism och demokrati. Jag är djupt imponerad och ödmjuk, tacksam för alla dessa fina människor som orkar försvara de värderingar som man kunde tro redan skulle vara självklara vid det här laget.
Så vad lärde jag mig av min tid på FSS, utöver föreningsdjungelns underliga värld? Jo, hur man får folk att intressera sig och engagera sig, och hur mycket som handlar om kommunikation. Att lära känna så många olika sorters människor som möjligt med olika erfarenheter och åsikter ger breda perspektiv och förståelse som gör det lättare att möta nya personer och situationer.
Våga testa, ta på dig ansvar och genomför uppgifter som kanske känns lite utmanande. Be om hjälp, spåna och förverkliga tillsammans.
Genom verksamhet som FSS får man kontaktnät, erfarenheter och färdigheter som kan ta en vart som helst. Till exempel kan man som jag hamna i corona-lockdown i Västafrika, där jag delade ett år av mitt liv i Gambia med världen via YouTube. För att fatta mig kort: det var inte den ursprungliga planen.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att ni fortsätter orka hålla fanan högt, motivera er själva och varandra, utmana och se till att beslutsfattare infriar sina löften. Nej, allt ansvar borde verkligen inte ligga på era axlar. Men ni har förutsättningarna att ruska om och visa vägen för resten av samhället.
Matilda Almar (von Essen)