Om pappa inte betalar?

19 februari 2021, 12:28 | av | publicerat i ,

“81% av de antagna hade gått vår prepkurs” “Med vår kurs har du 67% högre relativ sannolikhet att bli antagen” “Maxa dina möjligheter i studentskrivningarna” “Garanti – om du skriver under E får du pengarna tillbaka!”

Vårens skrivningar och inträdesprov närmar sig. Jag kan inte öppna min telefon utan att bli attackerad från höger och vänster av reklam för olika prepkurser. De smyger sig in överallt – mellan instagram händelser, gömda i diskreta samarbetsinlägg och i min skol e-post jag inte använt sedan studenten.

Det är inget fel med bra marknadsföring. Prepkurs- och privatundervisningsföretagen har identifierat ett behov för en viss produkt, och erbjuder den. Utbud möter efterfrågan (tack samhällslära 2 <3). Men varför finns det överhuvudtaget en så stor efterfrågan på dyra kurser då vi har en treårig utbildning som ska räcka som förberedelse inför studentexamen?

Enligt studentexamenslagen 1§ har en studerande som avlagt studentexamen uppnått de kunskapskrav och färdigheter som anges i läroplanen för gymnasieutbildning. Med andra ord så borde gymnasiet vara den enda prepkursen man behöver inför skrivningarna. Det nya antagningssystemet med möjlighet till betygsantagning sätter ändå en så stor press på att lyckas i skrivningarna att bara “vanlig skola” och repetition för många inte känns tillräckligt.

Unga är redan tillräckligt stressade som det är. Studentskrivningarna är de viktigaste proven en gymnasist skriver. Abiåret är utmanande nog utan att man behöver fundera på om man ska sätta hundratals euro på kurser. Även om man inte rakt tävlar mot de andra runt omkring en så är det lätt att jämföra sig med dem. Särskilt i ett ämne som lång matematik där skribenterna är många och ett högt betyg är guld värt så kan det kännas som ett måste att ta kurser eftersom “alla andra” gör det.

Det är fullständigt oacceptabelt att vårt utbildningssystem skapar ett läge där studerandes framgång i nationella prov kan bero på om man kan och vill sätta pengar på privata kurser. Alla borde ha samma möjlighet till att prestera bra genom att göra sitt eget bästa. I en antagningsprocess där alla har samma förutsättningar bör också utgångsläget för att klara sig bra i de prestationer som mäts vara opåverkat av socioekonomiska faktorer.

Det är dags för gymnasieutbildningen att bli avgiftsfri, på riktigt.

Joanna Fuhrmann
Styrelsemedlem, FSS