Mitt allra första OBESSU-evenemang någonsin. Det var första gången jag representerade FSS
överhuvudtaget. Själva programmet vi gick igenom var redan i sig otroligt givande! Jag lärde mig
också mycket under kafferasterna och på kvällarna, då all information hade fått sjunka in och jag fritt
fick diskutera tankar kring välmående och välfärd med de andra deltagarna.
Första dagen gick ut på att lära känna varandra bättre och få mer information om organisationen
OBESSU. Sedan definierade vi begreppen “Welfare” (välfärd) och “Wellbeing” (välmående). Någon
klar definition kom vi inte fram till, men åsikter fanns det gott om.
Den andra dagen gick vi igenom olika välfärdssystem i Europa. Jag blev exponerad för en massa nytt
och fick en vidgad ny syn på Europa. Olikheterna var i vissa fall drastiska och jag blev helt chockad
över hur vissa länder hade det med saker jag tar för givet. När vi sedan skulle tänka idealistiskt och
söka efter kontinentala lösningar var det svårt att hitta något som kunde passa alla; en lösning som
kunde förbättra allas vår samvaro. Vissa saker som för mig kändes väldigt primitiva, kändes som
avancerade oöverkomliga hinder för andra deltagare. Ibland kunde man till och med som
finlandssvensk få höjda ögonbryn när man beklagade sig över något samhälleligt problem. Trots allt så
har Finland det nog väldigt bra jämfört med andra länder.
En annan diskussion som fördes var olika sätt att på politisk väg nå välfärd. Här hörde vi också en
gästföreläsare angående den monetära krisens inverkan på välfärd. Under kvällen hade vi lättsammare
program i form av frågesport om de deltagande organisationerna. FSS fick otroligt fin respons för
bland annat vårt evenemang Kulturkarnevalen, som jag själv ironiskt nog aldrig deltagit i.
OBESSU:s arbetsgrupp för studerandes välfärd (WG on Student Welfare) som stod värd för
evenenmanget, delgav oss deras definition av välfärd. Sedan diskuterade vi socialt och mentalt
välmående. En annan diskussion som fördes gick under rubriken och frågeställningen ”Vem har
ansvar för vad?”. Vi pratade om maktväsen, att göra sin röst hörd genom lobbying och hade riktigt
givande workshops kring ämnet. En av mina favoriter var när vi fick ramar för ett framförande och
sedan presenterade olika ämnen under tidspress.
Veckan gästades också av den rumänska MEP:en Iulius Winkler, som följde med och kommenterade
innehållet. Han höll också ett fint tal om att inte förlora hoppet om en fungerande demokrati.
Avslutningsvis sammanfattades veckans innehåll under rubrikerna ”Socialt välmående”, ”Utbildning”
och ”Hälsa”. Arbetsgruppen kommer att använda sig av det innehållet i sin rättsbaserade slutrapport,
där de sedan sammanfattar projektet och projektets syfte.
Det gavs också utrymme för att dela med sig av projektinspiration förbunden emellan, och vi fick
förslag på några riktigt coola projekt! Vad jag tyckte var svårt kunde vara att tänka ideologiskt och
med mer framåtsträvande anda, när man så vant faller in i den realistiska pessimismen. Staden där vi
bodde, Cluj, är alldeles underbart med sina små, mysiga caféer, gamla och förfallna byggnader och
galna trafik.
Jag kommer inte att sakna de kalla duscharna eller den motbjudande maten, men absolut alla mina nya
vänner och känslan av att verkligen åstadkomma något viktigt. Det kändes som om vi deltagare
verkligen gjorde en skillnad genom att delta i evenemanget.
Sandra Ahtinen