Veckoslutet 30.10.-1.11. hade vår serbiska systerorganisation UNSS, Unionen av andra stadiets studerande i Serbien sitt årsmöte (deras ERIK). Ett par veckor innan fick vi en trevlig inbjudan där FSS kallades att delta i det här evenemanget, det största de ordnar, för att dela med sig av erfarenheter och idéer. Sagt och gjort, jag packade mina väskor och flög till Belgrad, Serbiens huvudstad.

UNSS har en lite annorlunda struktur än vi i FSS. Till att börja med så är det en otrolig ära att få en titel inom förbundet och alla de många aktiva på olika håll i landet tar sina roller ytterst seriöst. Det här i sin tur har lett till att nästan varje stad har ett eget lokalt team, ledd av en lokal koordinator. Största delen av förbundets verksamhet är därmed lokal eller regional, och kretsar främst kring kampanjer, temadagar och projekt i en till flera skolor. På nationell nivå koordineras allt arbete av en styrelse, tidigare bestående av tre personer men efter årsmötet är de sex, och en generalsekreterare. I huvudstaden Belgrad har de ett kontor där styrelsen sliter hund alla sina lediga timmar för att producera material för skolningar och för att understöda regionala projekt.

Under mötet, som gick helt och håller på serbiska i en liten by en och en halv timme från Belgrad, lärde jag mig massor om den serbiska kulturen, kulturarvet och traditionerna. Av all mat jag åt under min vistelse var det enda jag hade hört talas om tidigare (och kunde uttala) pommes frites som jag plockade upp på vägen från flygfältet. Visst blev det något av en kulturchock, framför allt när det kom till ekonomiska medel och –resurser. Men i det stora hela – ingen förvåning här inte – så har de exakt samma frågor och problem som vi. Hur värvar vi fler medlemmar och aktiva, hur ska vi synas i samhället, hur kan vi påverka politiken och hur ska vi fördela de pengar som finns?

Årsmötet hade också en helt annorlunda struktur än vår Elevriksdag. De sparades en massa tid på att i princip inte debattera något alls under mötestid, utan helt enkelt börja veckoslutet med lekar, som övergick i workshops, som övergick i diskussioner och på lördag kväll utmynnade i två större debatter. På det här sättet var alla bekanta med dokumenten på förhand, de allra största meningsskiljaktigheterna var utslätade och själva mötet tog bara några timmar på söndagen. För FSS del var det här ganska praktiskt, eftersom jag hade möjlighet att gå runt bland grupperna och komma med input i alla diskussioner, samt lära mig mer om deras skolsystem och sätt att handskas med sina kärnproblem. En intressant sak till exempel är att de väldigt ofta går rakt till utbildningsministeriet när de har nya idéer. Det här verkar vara välemottaget, eftersom ministerns specialmedarbetare också närvarade hela mötet.

Överlag var det ett mycket spännande och givande evenemang. Jag hoppas personligen se ännu mer meningsutbyte över landsgränserna mellan olika skolungdomsförbund, vi har alla mycket att lära av varandra.